1907-54 Mexican painter, b. Coyoacen. As a result of an accident at age 15, Kahlo turned her attention from a medical career to painting. Drawing on her personal experiences, her works are often shocking in their stark portrayal of pain and the harsh lives of women. Fifty-five of her 143 paintings are self-portraits incorporating a personal symbolism complete with graphic anatomical references. She was also influenced by indigenous Mexican culture, aspects of which she portrayed in bright colors, with a mixture of realism and symbolism. Her paintings attracted the attention of the artist Diego Rivera, whom she later married. Although Kahlo's work is sometimes classified as surrealist and she did exhibit several times with European surrealists, she herself disputed the label. Her preoccupation with female themes and the figurative candor with which she expressed them made her something of a feminist cult figure in the last decades of the 20th cent.   Related Paintings of Frida Kahlo :. | The self-portrait of wore the necklace | In Diego and Frida | Abstract | Self-Portrait | Portrait of Natasha Gelman |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Arkady Rylov
(Russian: 29 January 1870 - June 22, 1939) was a Russian and Soviet Symbolist painter. Rylov was born in the village Istobenskoye, Vyatka gubernia. He was brought in the family of his stepfather, a notary (Rylov's father had a psychiatric illness). He moved to Saint Petersburg and studied at the Technical Design School of Baron Schtiglitz (1888-1891), then at the Imperial Academy of Arts under Arkhip Kuindzhi (1894-1897). Rylov was a member of the Mir iskusstva movement and its spin-off Union of Russian Artists also a member of the Association of Artists of the Revolutionary Russia. He was a chairman of the Kuindzhi Society. He started as a historical painter (his graduation work in the Imperial Academy of Arts was Assault of Pechenegs on a Slav village but became a predominately landscape painter. Still many of his paintings have some allusions with Russian history. Many of his landscapes painted after the October Revolution were seen as symbols of the revolutionary Freedom. At that time he also painted some typical Socialist Realism compositions like Lenin in Razliv. He taught in the Academy of Arts. In his studio he created almost a small nature reserve. There lived squirrels, rabbits, monkey Manka and many wild birds (without cages) and two anthills. According to Mikhail Nesterov wild animals and birds loved Rylov and often came to his studio.
GRAFF, Anton
Swiss-born German Painter, 1736-1813 Swiss painter, active in Germany. He was a pupil of Johann Ulrich Schellenburg (1709-95) in Winterthur and continued his training with Johann Jakob Haid in Augsburg between 1756 and 1765. He worked for the court painter Leonhard Schneider (1716-62) in Ansbach from 1757 to 1759, producing large numbers of copies of a portrait of Frederick the Great (probably by Antoine Pesne). This was an important step in furthering his career, as were the months he spent in Regensburg (1764-5) painting miniatures of clerics and town councillors. He was court painter to the Elector Frederick-Christian of Saxe-Weimar in Dresden from 1766 and taught at the Hochschule der Bildende Kenste there. In 1771 he travelled to Berlin, where he painted portraits of Jakob Mendelssohn, Gotthold Ephraim Lessing and J. G. Sulzer. Sulzer introduced him at court, which resulted in many commissions. He was invited several times to teach at the Akademie der Kenste in Berlin, but he remained in Dresden. He often travelled to Leipzig, and in summer he frequently went to Teplitz